Slutet av mars, april och maj hade alla samma ljuva dimma över sig. En dimma av tunna, skira, rosa moln skulle man kunna säga :) Vi gick i ständiga flyttankar. Allt vi tänkte på var inredning och hur vårt kommande hem skulle se ut. Man kunde knappt låta bli att packa lådor, trots flera månader kvar till flytt. Vi gjorde en egen nedräkningskalender vilken började på 108 dagar. 108 dagar som kändes som en evighet, men fortare än kvickt var man nere på hälften. Vi gjorde listor på allt vi ville hinna göra i Stockholm innan flytten, så som skärgårdstur, bowla (det kan man ju bara göra i Stockholm haha!), träffa alla kompisar, gå ut och klubba järnet... Typ hälften gjorde vi inte, det är ju inte så att Stocholm försvinner!

 

Helt plötsligt var vi inne i juni och det var dags för flytt. Vi skulle nu köra ner alla grejer till Vejbystrand, för att sedan åka upp till Stockholm igen för sista månaden där. Nere i Vejbystrand lastade vi av allt, hann träffa grannarna, solade och badade i havet (!!!) och åt på den mysiga hamnrestaurangen. En dag senare åkte vi åter mot Stockholm för en sista gång. Vi levde den sista månaden på ett par madrasser på golvet haha. Jag hade plockat ut saker vi kunde ha kvar för att klara oss: 2 tallrikar, 2 par bestick, en gryta, en kastrull... Haha ja, det var lite fattigt men det funkade ju, för nu sitter vi ju här nere :) Men det var tufft - lilla Mio var så uttråkad och tyckte uppenbart att det var jobbigt. Vi hann med att fira midsommar i Ockelbo med våra härliga vänner vilket var jätteroligt!

 

 

I juli hade vi en supermysig middag ute med våra vänner och sa hej då, och sedan fyllde vi bilen med det vi hade kvar och bilade mot vårt nya hem! Väl nere såg vi till att få iordning här hemma, varken jag eller Philip tycker om att leva i flyttlådor. Vi inväntade alla möbler som vi beställt och ganska snabbt var det mesta på plats och vi kunde njuta av sommaren som var i full gång här nere.

 

Slutet av juli och augusti spenderade vi många varma dagar på stranden, vilken vi fortfarande inte kan förstå ligger bara 70 meter från vår dörr. Vi lever verkligen i ett paradis här nere, atmosfären är så ren och det är verkligen en helt annan livskvalitet. Vi saknar inte Stockholm en sekund!