KARTONGEN FRÅN HELVETET

Igår när jag la mig var Mio sådär supermammig igen. Han la sig på rygg på mitt bröst, gosade in sitt ansikte vid min hals och sträckte upp armarna så de la sig runt min hals! Som en kram, mage mot rygg :) så himla gosig att man smälter... Jag minns att jag tänkte att "åh det här måste jag blogga om imorgon" men blev sen lite trumpen eftersom jag inte hade något kort på händelsen. Inget är kul utan kort! Och skulle jagförsöka foto skulle han bra skutta iväg...

Mio hade under hela dagen legat i en liten liten kartong ute i hallen. Fråga mig inte varför men alla trånga utrymmen ska han bara in i. Alltså, han bryr sig inte att han ärför stor, han SKA bara in... Och det var ju så gulligt att man nästan dog när han faktiskt kämpade ner sig där haha... Philip sa igår att "vi får nog skaffa en varsin riktig kartong åt dem istället, korgarna duger ju inte längre, det är kartonger de vill ligga o sova i". Lät ju som en ganska vettig idé ändå...

Men så kom natten. Den där jäkla kartongen flög runt i hallen, ner på golvet, bars upp på hallkistan, ner på golvet igen osv. Mio kunde inte sluta leka med den! Tillslut fick jag nog och la in kartongen i badrummet och stängde dörren, men då satte han sig utanför och protesterade och jamade tills jag öppnade åt honom. Den lilla grisen alltså...

Så nej. Det blir inga kartonger, hur söt han än är när han ligger i dem.

Ps. Nej vi är inte gifta än, men Philip kallar mig ändå för fru <3