Okey. Den hr dagen blev ju inte riktigt som man hade tänkt sig om man säger så. Vet inte riktgt vad man hade tänkt sig egentligen, men inte detta. 

Dagens första "intressanta" händelse inträffade på skolan och fritidset jag jobbade på idag. Vi var ute på rast med barnen och två tjejer kommer springande mot oss fröknar och skriker "Det är en gubbe där borta och han visade snoppen för oss!". Jahapp, en blottare, va kul. Så en fröken fick trösta tjejer, en fick ringa polis, och resten fick gå bärsärkargång i jakt på blottaren. Alla med snopp var misstänkt. Så vitt jag vet hittade de ingen gubbe, åtminstonde hade de inte hittat någon när jag gick för dagen. Får väl hålla ögonen öppna imorgon också skulle jag tro. Pust, män. Snuskiga män.

Dagens andra händelse inträffade när jag kommit hem från jobbet. Jag gick ner till hamnen för att lämna pengar till en familj vars stuga min familj ska hyra i helgen som kommer. Gick hur bra som helst och stugan är supermysig och mycket finare och större än jag trodde invändigt. Super! Iallafall, när jag gick därifrån såg jag tre killar i 15-årsåldern som gick ner mit båtarna. Em av dem höll en pistol i handen. Han kollade sig runt hela tiden, hade huva på sig och visade upp ett onekligen suspekt beteende. De gick ut på bryggan och satte sig i en båt med kapell. 

Jag ringde polisen samtidigt som det började ösregna. Jag sa att jag omöjligt kan veta om pistolen var äkta, men killarnas beteende fick mig ju att tvivla. De sa att de hade två polisbilar i närheten och att de var informerade och påväg till mig. Efter 20 minuter ösregnade det fortfarande och inga bilar syntes till. Killarna tog sig nu ur båten och började gå därifrån. jag gömde mig och fick följde efter dem, på långt och tryggt avstånd. Behöver jag säga att min puls låg på sjuhundraåttioelva? Fy fan. Känslan i kroppen var spänning blandat med panik och dödsångest. Det kändes osm jag blivit inkastad i en amerikansk samhällsmassaker och jag såg framför mig lika scenarion där de skjöt människor de mötte längs vägen. 

Vi kom fram till tröllskogen nere vid stranden, och killarna försvann in i skogen. Precis då kom polisbilarna och killarna som såg detta började springa. Ena polisbilen körde till andra sidan skogen för att genskjuta dem, och den andra bilen stannade vid mig, öppnade bagageluckan och skickade ut en hund efter dem i skogen. Helt sjukt mäste jag säga att allt var! Där stod jag och grät av chocken, genomblöt och iskall, hyperventilerande och hörde hunden skälla där inne i skogen och väntade bara på att höra akott avlossas. Helt bissart hela situationen, inte händer sånt här i lilla Vejbystrand tänke rman. Men visst, så tänkte nog de där små samhällena världen över där massakrar och skolskjutningar hände också. Man kan aldrig veta!

Efter ytterligare 20 minuter, då hade det gårr ungefär en timme sedan jag såg killarna vid hamnen, så kommer polisen med hunden tillbaka till bilen som de lämnade där jag stod. Polisen berättade att de fick tag på killarna uppe vid tennisbanorna - dvs de hann springa en bit! Pistolen visade sig, tack och lov, vara i plast, och killarna hade "lekt krig" i hamnen. Polisen försäkrade mig om att de hade fått sig en rejäl läxa och tackade mig för att jag ringde och att jag gjorde helt rätt. Kunde ju inte hjälpa att känna mig lite dum nu när det visade sig vara fejk, men som sagt man vet ju inte. 

Fejk eller ej så var kvällens känslor riktiga. Det kan låta överdrivet men chocken och rädslan är äkta. Jag skakar fortfarande när jag håller upp mina händer framför mig, men jag börjar lugna ner mig nu. Det är inte alltid bra att ha så livlig fantasi som jag har, för man inbillar sig så lätt att saker och ting är värre än de är. Jag borde ju kunnat släppa det ganska snabbt tycker jag nu när man vet att det var på låtsas, men nej. Det hänger kvar och är jäkligt obehagligt måste jag säga. Usch, jag lär ju drömma mardrömmar inatt. Men allt som allt är jag väldigt glad över hur det hela slutade, och att de där (förlåt) ungjävlarna förhoppningsvis aldrig någonsin leker krig igen, framförallt inte med låtsasvapen.